Kreativt skrivande på Da Vinciskolan

Hur får man barn att våga skriva? Hur skriver man olika typer av texter? Och hur stimulerar man barnens fantasi? Det jobbar förstelärare Anna-Karin med på Da Vinciskolan. 

Som förstelärare är Anna-Karin ansvarig för vidareutvecklingen av svenska och kreativt skrivande. Genom att kontinuerligt ta del av ny forskning, utbildningar och branschinspiration, utvecklar hon lektionsupplägg, material och arbetssätt för sig själv och kollegorna. Inspiration är som en undermedveten naturlag i Anna-Karins liv; glädjen i att inspirera, själv bli inspirerad och att hitta varje barns egen inspirationskälla. Hennes kunskapsinhämtning är bred. Hon berättar varmt om lärare, bibliotek, bokförlag, UR och en lång rad andra inspirationskällor. Det är en ynnest att lära sig, tycker hon. “Jag har alltid varit nyfiken av mig!”

Anna-Karins utvecklingsarbete på skolan har nu pågått i drygt tre terminer. Resultatet är en mångfacetterad undervisning i kreativt skrivande på skolan. Bland de skolor hon känner till som jobbar med kreativt skrivande sticker Da Vinciskolans arbete ut med sina åldersöverskridande arbeten. Ett väldigt uppskattat projekt var författande av spökhistorier vid Halloween. Först ritade de yngre klasserna spökliga bilder, som de äldre klasserna sedan fick skriva berättelser till. Glädjen var påtaglig när författarna läste upp berättelserna för tecknarna i smågrupper. “Det blir nästan lite fadderverksamhet”, tillägger Anna-Karin, som tror starkt på gruppens betydelse i skolan. “Det skapar gemenskap, och även trygghet på skolgården. Man känner igen varandra - ‘det är ju hon jag skapade spökhistorier med!’”

Användandet av bilder är ett återkommande verktyg i Anna-Karins undervisning. Hon berättar att många barn lätt fastnar under skrivandet eller har svårt att komma igång. Bilder eller annan inspiration - exempelvis namn, platser eller aktiviteter - ger en utgångspunkt som hjälper barnen vidare i sin berättelse. “Bilder är ett fantastiskt verktyg”, säger hon entusiastiskt. Samtidigt poängterar hon att det finns många olika sätt att få barn att skriva. Ytterligare en metod är att involvera barnens sinnen i fantasin. “Hur skulle det lukta i skogen? Hur låter det? Hur känns marken?” Genom att beskriva fantasin utifrån alla sinnen ökar dess detaljrikedom, och nyanserar barnens miljöbeskrivningar, förklarar hon.

Även barnets läsande är ovärderligt som inspirationskälla, berättar Anna-Karin. Hon märker tydligt när ett barn lägger mer tid på läsning. Det ger barnet ett annat tänk kring skrivandet och utrustar det med ett rikt ordförråd att hämta från. En av hennes elever hittade nyligen glädjen i läsningen. “Och helt plötsligt skriver han helt fantastiska miljöbeskrivningar”, säger Anna-Karin imponerat. “Det blir en helt annan nivå”. Samtidigt är inte skönlitteratur den enda läsning som krävs för att bli en skicklig skribent. Det är olika tankegångar och färdigheter att skriva faktatexter och skönlitterära texter, påpekar hon. Därför övar de på vad som särskiljer genrer och tränar på att skriva olika typer av text.

Anna-Karins engagemang är i grund och botten ett livslångt intresse för läsning och skrivande. Det var i mötet med en kollega på en tidigare skola det tog sig uttryck professionellt. Anna-Karin inspirerades av sin kollegas arbete med kreativt skrivande och blev själv engagerad. Hon drivs av skrivglädje och att få eleverna att upptäcka sin egen förmåga. Hon berättar innerligt om hur barnens självförtroende stärks när de utvecklas. De förvånas över hur kort de skrev förut och blir stolta över deras nuvarande nivå. Det kreativa skrivandet hjälper barnen att uttrycka sig, enligt Anna-Karin. “Många tror att de inte kan skriva, men de kan”, säger Anna-Karin med emfas.