Träffa vår tidigare elev - designstudenten Zeo!

Zeo får vi tag på under en håltimme på universitetet i Helsingfors. Snart ska han hålla presentation på masternivå, men först ska han prata med oss - om skolan där allt började. Det blir en hel del skratt i minnenas värld. Vi pratar om gamla lärare, skolkompisar och bus. Mellan allting reder vi ut svaren på frågor nya elever och föräldrar kan tänkas ha. 

Vilka år gick du på Da Vinciskolan?

Ja, vad var det då? 2003 till…var det 2012? Karl Gerhard till 2006 och sen skolan 2007 till femman 2012. 

Vilka skolor gick du efter Da Vinciskolan?

Kunskapsskolan och sen Viktor Rydberg Odenplan, natur-naturprogrammet. Efter det gjorde jag min designkandidat i Umeå. Och nu är jag i Helsingfors på designhögskolan Aalto och gör min Master i hållbarhetsdesign. 

Vad tyckte du om att Da Vinciskolan har små klasser? 

Jag har tyckt om att ha små klasser i alla skolor jag har gått i. Jag vet inte om jag någonsin haft en särskilt stor klass, förutom på gymnasiet. Men jag tror definitivt att jag föredrar de små klasserna. Det kändes som att vi blev en enda grupp. 

Har du med dig något i livet från din tid på Da Vinciskolan?

Ja, definitivt. Det med eget ansvar är nog en jättestor del. Tillsammans med det konstnärliga var det en bra kombination som fick en att se saker på nya sätt. Att vara bekväm med att ifrågasätta saker. Det var ingen hierarkisk skola om man säger så. Det kändes som att man kom ganska bra överens mellan åldrarna också; det var mycket blandade åldrar. Eftersom det var så litet kunde man lära känna de äldre eleverna. Jag fick väl en stor boost av att ha en storebror att lära mig från, från hans och hans vänner. Det är väl en stor positiv social sak att få i den åldern. I andra skolor har jag förstått det som att det är ganska tydliga åldersgränser och hierarkiskt mellan åldrarna, men det upplevde jag inte alls på Da Vinci. Konsten och slöjden med Pia (tidigare bild- och slöjdlärare red.anm) också. Vi var några som fortsatte gå till hennes verkstad ända in på gymnasiet. Utan den hade jag nog inte varit där jag är idag, så den verkstaden är magisk!

Bild från Zeos Da Vinciskoleklass klassresa till Gotland, på väg till Stora Kahlsö.

Har du vänner som inte har gått på Da Vinciskolan som verkar ha haft en annan upplevelse av lågstadiet?

Det som står ut mest är väl det att vi hade mycket Eget Arbete. Också att vi hade så mycket konst…liksom hantverk och allt möjligt. Det tycker jag var väldigt speciellt och något som jag har hört är annorlunda från andra skolor. Och att det var en så liten skola. Alltså, man kände att man kunde namnet på alla i hela skolan. Men alla de sakerna tyckte jag om väldigt mycket. Något som var speciellt med just vår klass var ju att vi var på Briggen (scoutstugan i Tattby, red.anm.) två år när Paviljongen byggdes. Rastreglerna var i stort sett “Gå inte längre ut i skogen än att du ser huset”. Det var ju inte standard-Da Vinci, men ändå nånting jag tyckte om väldigt mycket. Jag minns kojan som jag och min kompis byggde!

Da Vinciskolan har ju många årliga traditioner. Är det någon du minns extra som en favorit?

Oj, det är svårt att rangordna dem. Jag tror att jag kommer ihåg julpysseldagarna starkast, för det var typ två, tre dagar. Det var väldigt kul också, bara mysig julstämning. Det var väldigt speciellt. Det konstnärliga tyckte jag var roligt. Vi fick testa så mycket olika saker. Med julmarknader och vårsalonger var det ju ändå mycket vi höll på med.

Jag minns också Snilleblixtarna (en årlig uppfinnartävling då alla eleverna åkte till Tekniska Museet med sina uppfinningar, red.anm.). Det var definitivt en höjdpunkt för mig. Det var så out there, vi tog med en massa elskrot till skolan, haha! Det hade jag velat göra igen senare. Vi gjorde inte ens det på min design bachelor. Det var frihet! Det har jag ändå saknat en del senare i livet. 

Det var det där med att alla var med. Jag gillade när hela skolan gjorde saker tillsammans. Brännbollsturneringen…olympiaden…jag tyckte om alla de där dagarna!

Vilka föräldrar och barn skulle du rekommendera Da Vinciskolan till? 

Jag skulle rekommendera alla att gå på Da Vinciskolan. Visst, det är alltid den här debatten om eget ansvar versus struktur, men det är svårt att veta om andra än sig själv. Jag tror det som stod ut för mig var att det var väldigt bra social stämning. Så vem hade jag inte rekommenderat Da Vinci till? Om man tycker att det är skittråkigt att måla och bara vill sitta och lyda order och räkna sina mattetal. Men jag tror inte att många skolor är så heller. 

Vilket var ditt favoritämne i lågstadiet? 

Jag tror jag som liten oftast svarade typ konst, bild eller matte. Och naturvetenskap. Musik var kul också.

Om du blev barn igen för en dag och fick återuppleva en vanlig dag på Da Vinciskolan, vad hade du sett fram emot mest? 

Jag skulle jag säga rasterna, haha! Det är väl alla de småbusiga sakerna man inte ska göra som jag kommer ihåg mycket. Snöbollskrig och hemliga isruschkanor…! Men hade man kunnat återuppleva julpysseldagarna hade jag gärna gjort det. Eller bara någon vanlig bild- eller slöjdlektion. Och att bara hänga med alla igen.